Studentens guide till Moskva

Mошенничество - Varför ryssarna inte har en chans ute i världen

De fuskar. Och fusket är så till den grad utbrett att jag, efter en ganska ytlig, ovetenskaplig analys, kommit fram till att ryssarna kommer att fullkomligt utplånas på den globala kompetensmarknaden.

Och vadan denna dystra prognos, o allvetande Moskvabloggande шведский плейбой?

Jo, förstår ni...

Det är knappast någon nyhet att det mesta kan köpas för pengar i Moskva eller i Ryssland i största allmänhet. Ja allt är faktiskt till salu kan man säga. Att man kan köpa betyg och platser på fina skolor är således inte heller någon hemlighet. Genom lite fältstudier utanför МГУ (MGU), där jag spenderar det mesta av mitt studentliv, till andra institutioner som МГИМО (MGIMO) och Российская экономическая академия им. Г.В. Плеханова (Plechanovs ryska ekonomiska akademi) m.fl. har jag dragit den slutsatsen att fusket kommer bli ryssarnas undergång i det långa loppet. Varför? Они блядь ни хуя не знают (Jo för milt sagt kan de ju inte någonting).

Jag tyckte först att det var illa på MGU. Redan förra våren på journalistiska fakulteten häpnade jag över hur öppet och utbrett fusket var i klasserna. Läraren sitter vid tentorna "artigt" och läser en tidning och lägger därför inte märke till elever som sitter med böckerna öppna och helt enkelt skriver av det som står där (hur man nu kan undgå att märka att det låter som på en metrostation i tentasalen). Utan överdrift satt 99 % av eleverna (den där övriga 1 % var jag och min finska klasskamrat) och skrev av böckerna, frågade varandra, diskuterade frågorna. Ja ni förstår ju hur det såg ut i tentasalen. Och då var det ändå tentor av samma svårighetsgrad som teoriprovet för B-körkort. När det var dags att lämna in skriftliga arbeten var det mesta rätt och slätt hämtade ur böcker och journaler.

Ändå anser alla att MGU är det bästa universitetet i hela Ryssland. För till MGU måste man (i alla fall som rysk student) faktiskt söka med sina skolbetyg. Man kan inte (i de flesta fall) bara betala för sin plats där som på många andra högskolor och institutioner.

Jag tänker: om det är så här kasst på MGU, hur illa kan det då rimligen vara på andra universitet och högskolor?

Jo det kan vara mycket värre visade det sig. Askass-rankingen ser ut så här:

No.1 MGIMO (Московский государстенный институт международных отношений, Moskvas statliga institution för internationella relationer): Rysslands främsta lärosäte för diplomati och internationella relationer. Sovjets enda lärosäte för dessa ämnen. Alla rika oligark-kidsen går här. Pappa har köpt sina barn platsen på skolan för dyra pengar. Det är stekigt och väldigt slemmigt. 17-åringar i kostym. De tycker själva att de är asballa, ser ner på alla andra, har sina chaufförer som väntar utanför skolan i pappas Hummer, fast vad kan de egentligen? Inte så mycket, för pappa har ju betalat X tusen buckazoids för att barnen ska gå där, ska de behöva plugga också? Självklart inte. Det händer sällan (vad jag vet händer det aldrig) att någon blir underkänd. Mer om det nedan.

Askassranking: jävligt kasst.

No.2 Российская экономическая академия им. Г.В. Плеханова: Efter MGUs ekonomiska fakultet anses denna akademi med det kassa namnet (Георгий Валентинович Плеханов, Georgij Valentinovitj Plechanov, han och Lenin var som peas and carrots back in the day) vara en riktigt bra institution för ekonomer. Vad som gör denna akademi riktigt kass är att du går här i fem år, läser allt om ekonomiska kalkyler, hur man beräknar risk i företag, mikro- och makroekonomi, businessengelska m.m. men efter fem år har du glömt all matte du läst sen grundskolan, och din engelska var bättre när du inte kunde nån engelska alls. En bekant går här och var jättestolt över att hon fått en femma på sitt kursarbete om "Bonds - the advantages bla bla bla" (hey jag är inte ekonom, jag kommer inte ihåg vad uppsatsen hette). Åh, va kul, får jag läsa och se? Jorå och jag läser igenom arbetet som är skrivet på perfekt engelska med ultrakomplicerade formuleringar och meningar. Min bekant kan annars inte säga att hon vill ha en hotdog på engelska. Ja du verkar ju ha lättare för att skriva än att prata, säger jag. "Nä det där skrev jag ihop på en halvtimme. Jag bara klippte och klistrade lite från internet". Detta var alltså ett курсовая работа, alltså ett arbete som summerar ett helt studieår.

Vad ska man säga? Grattis till betyget? Ranking på en skala från kass - askass: Så jävla kasst.

Det är inte bara på universitet som det är kasst. Grundskolan är på god väg ner i kassträsket. En vän från Boston som är här ett år och undervisar i engelska för årskurserna 8-10 berättar saker som skulle få en högstadielärare i Alby att i jämförelse känna sig som disciplinens och pedagogikens fader. Kort sagt så är kidsen där för att pappa har betalat skolan för att de ska gå där. Kidsen vet om det, så de pluggar inte och lever ett satans liv på lektionerna, om de alls kommer. En gång skolkade hela klassen för att de letade efter en av kidsens mobiltelefoner som försvunnit. Den kostade 20.000 rubel. Vad gör man som lärare i en sådan situation? Jo, som den gode läraren han är, min vän, så underkände han de elever som fick underkänt på hans prov. Kidsen går hem med sina prov, på vilka det står "noll". Föräldrarna får se proven och ringer rektorn och hotar att flytta sin barn till en annan skola (eller värre) om de fortsätter att bli underkända. För om de är underkända kommer de nämligen inte kunna läsa på skolor i England eller i USA när det blir dags för högre studier. Detta betyder att rektorns skola (och han själv antagligen) kommer förlora högvis med buckazoids, cash, knix. Rektorn går till min vän och säger att han inte får underkänna elever. Det kan kosta honom jobbet (min väns alltså och därefter rektorns). Så min vän slutar att underkänna eleverna trots att det inte blir en siffra rätt på proven (en elev hade skrivit engelska meningar fast med kyrilliska bokstäver, typ бизнес ланч och бой- фрэнд fast värre). Därför blir elever heller inte underkända på MGIMO. Dels ser det kasst ut att skolan har elever som blir underkända, dels är det kasst för skolan (rektorn) att förlora pengar.

En annan vän från Seattle som också har engelska, fast för alla årskurser, skulle på begäran hjälpa rektorn att författa ett rekommendationsbrev på engelska (för rektorn kunde ingen engeska alls) för en elev som ämnade söka till England. Resultatet blev ett ytterst artigt men fullkomligt intetsägande och innehållslöst brev. "Eleven x har gått på denna skola och haft följande ämnen... Vidare är eleven X väldigt socialt kompetent och känner väl till vad storstadsliv innebär". Jag skrattade så hårt att jag fick saliv i mungipan.

Betyg: Полный, совершенный и чистый пиздец (kasst som fan).

Inte ens красная диплома (rött diplom) är heligt. Detta betygspapper härstammar (hör och häpna) från Sovjettiden och betyder att man har femmor i det stora flertalet ämnen. Väldigt fint med andra ord. Det kan köpas för genomsnittspriset 5000 $, beroende på hur kursen ser ut för röda diplom. Så visst är det fint, är ju som att ha en tavla för 5000 $ hemma. Och 5000 $ för en oligark eller den genomsnittliga "nyryssen" är inte så mycket.

Analys: som vanligt i den här stan så gör stora summor med pengar samt ojämförlig lättja att många blir korrumperade, i det här fallet på bekostnad av elevernas utbildningar. Så efter fem år kan de inte det som femmor i alla ämnen skulle kunna antyda. Detta betyder att de för det mesta inte kan söka utomlands, för skolor i England och USA genomskådar kassa rekommendationsbrev. Det betyder också att de som faktiskt lyckas komma till universitet utomlands får det ganska jobbigt när det visar sig att fusk och pengar, som fungerat i 15 år, inte hjälper längre. Resultatet blir att de blir underkända och i vissa fall t.o.m. relegerade, till pappas stora förödmjukelse. Men så länge de håller sig i Ryssland går det ju bra, för de har ju pappas pengar. Resten av studenterna som fuskat sig igenom sina utbildningar börjar jobba (om de får jobb) men klarar inte av det på ett bra sätt eftersom de saknar kunskapen. Som tur är för ryssarna är i alla fall ryska företag inte särskilt "meritokrati"-inriktade, så det brukar räcka med att känna någon som känner någon för att få jobb.

Min slutsats är att när oljan och gasen tar slut här kommer ryssarna inte ha något att falla tillbaka på förutom vodkan (för den lär aldrig ta slut, det har jag redan märkt) och möjligtvis rymdindustrin (men rent ärligt, hur många kosmonauter finns det plats för på den där rymdstationen?). Det finns ingen riktig grundläggande kompetens bland ryska högskoleutbildade, och de kan inte konkurrera med länder som har en aning högre integritet bland sina lärosäten. Sorgligt men sant.

Å andra sidan är det ytterst tillfredställande att diskutera och debattera med många ryssar för de är ganska kassa på det och diskussionerna slutar ofta med att man får "mäh, så där kan du ju inte säga", eller "mäh, vi tycker bara olika" som mothugg. Betyg: ganska kul.

Annars gör de reklam för карманные собачки (fickhundar) i tidningen Комсомольская правда.

Betyg: Slemmigt som fan

Håller du inte med? Tycker du att ryska skolor ställer för höga krav? Eller tycker du bara att priserna på röda diplom skjutit i höjden? Skriv till: markusiryssland@spray.se

posted by Moskoviten @ 3:20 PM